Alice perspektiv

”Hejdå Linn, vi ses i morgon i skolan.” sa jag och gav min bästis en kram.

”Ja det gör vi, hejdå. ”

Jag stängde dören till Linns hus och gick sedan ut på trotoaren för att styra stegen hemmot. Ute var det mörkt och kallt. Jag huttrade till och stängde min jacka. Jag kom fram till den vanliga korssningen där jag som vanligt tar höger. Det är ganska folktomt förutom ett gäng killar som går mot mig några meter framför mig. Dom kommer nämre och tillslut så går jag förbi dom. Jag slänger en blick över axlen och märkar att dom inte fortsätter att gå istället vänder dom sig om och följer efter mig. Dom kommer nämre och nämre och jag tycker att detta blir mer och mer konstigt. Tillsut är dom bara någon meter bakom. Jag känner rädslan börja komma och jag börjar länga på stegen. Plöstligt kastar en av killarna sig över mig så jag trillar ner på marken, han börjar slå mig och sen blir allt svart.

Jag öppnar försiktigt ögonen. Vad var det som hände? När jag öppnat ögonen märker jag att jag inte längre ligger på den kalla marken utan i en soffa. Var är jag? Jag börjar tänka och kan inte komma på att jag har varit här tidigare. Jag sätter mig försiktigt upp i soffan och känner hur det snurrar till i huvudet. Jag tittar mig omkring och kan fortfarande inte komma på var jag är. Jag lyssnar för att se om jag kan höra om det finns någon annan i huset. Efter att jag har konsentrerat mig en stund så hör jag svaga röster som närmar sig rummet jag befinner mig i. Snart kommer tre killar in i rumet och pratar med varandra, när dom får syn på mig så stannar dom upp och går sedan fram till mig. Jag känner igen killarna på någon sätt men jag kan inte komma ihåg från vad.

”Var är jag?” frågar jag killarna när dom har kommit fram till mig.

”Du är i min lägenhet.” svarar den brunhårga killen med lockigt hår. ”Vi hittade dig nerslagen på gatan i gårkväll så vi tog dig hit så du kunde få återhämta dig lite. Och föresten jag heter Harry.”

”Jag är Louis.” sa den andra killen med brut hår.

”Och jag är Niall. Vad heter du?” frågade killen med blont hår.

”Alice” sa jag. Nu hör unnu flera röster från rummet där Harry, Louis och Niall hade kommit ifrån, jag tittar dit och får se ytterligare två killar komma in i rummet.

”Hönni killar, hon har vaknat nu.” sa Louis till dom andra.

Även dom kommer fram till mig och precenterar sig som Zayn och Liam.

”Alice” säger jag ännu än gång. Nu när alla killar sitter framför mig så fattar jag var ifrån jag hade känt igen dom ”Är inte ni killarna från One Direction?”

”Jo, det är vi.” svarar Liam och skrattar till lite. ”Är du ett fan?”

”Nja, jag gillar er musik och har inget emot er men jag skulle inte precis kalla mig ett fan.” Säger jag. Plötslig slår det mig att det är ljust ute. ”Hur länge har jag varit här? Hur mycket är klockan?”

Harry tar upp sin mobil trorligtvis för att titta klockan.

”Klockan är elva och du har varit här sen igår kväll när vi hittade dig.” svarade Harry. ”Hur mår du föresten?”

”Ganska bra, lite ont i huvudet bara.”

”Vill du ha någon att dricka eller äta?” frågade Harry samtidigt som han reste sig upp får att gå till köket.

”Nej tack, det är bra. Jag borde nog gå hem.” sa jag och reste mig upp samtidigt som det snurrade till i huvudet.

”Är det säkert att du mår bra då?” frågade Harry med en lite orolig blick när han såg att jag vinglade till.

”Jadå, jag mår fint” sa jag och började gå mot yttedörren.

”Okej, men jag kan iallafall köra dig hem.” sa Harry och gick med mig till dörren.

”Okejdå.”

Jag och Harry klädde på oss skor och jackor. Vi sa hejdå till dom andra killarna och jag tackade så mycket för att dom hade hjälpt mig och tagit hand om mig. Vi satte oss sedan i Harrys bil.

”Vet du vad det va som hände i går igentligen?” frågade Harry efter en stund.

”Nja, jag var påväg hem från min kompis, då några killar började följa efter mig. Sen hoppade en av killarna på mig bakifrån och började slå på mig, sen blev allt svart och jag minns inte mer.” berättade jag. Jag kännde hur rädslan jag hade känt igårkväll kom tillbaka så fort jag tänkte på det.

”Kände du igen killarna?”

Jag tittade ner på händerna som låg i mitt knä. ”Nej jag tror inte det, det var mörkt så jag såg inte såg inte mycket.”

”Det kommer bli bra, du behöver inte vara rädd.” Han hade nog sätt på min blick att jag blev rädd så fort jag tänkte tillbaka på det. Jag tittade upp på Harry och mötte snabbt hanns ögon innan han vände blicken till vägen igen.

När han stannade bilen Följde han mig fram till porten där min lägenhet var.

”Du Alice skulle jag kunna få ditt nummer?” Frågade han. Varför skulle Harry Styles från One Direction vilja ha mitt nummer?

”Ehh..visst om jag får ditt.” svarade jag och tog upp min mobil ur fickan. Vi bytte mobiler så jag fick hans. Vi slog in våra nummer och bytte sedan mobiler igen.

”Tack så jätte mycket för allt.”

”Det var så lite så du har inte varit till så mycket besvär.” skämtade Harry och små skrattade lite.

”Hejdå Harry” sa jag.

”Hejdå Alice” sa Harry innan han gick tillbaka till sin bil. Jag slog in koden till porten och gick sedan upp några trappor för att komma upp till min lägenhet. Jag låste upp och gick sedan in och slängde min i soffan för att tänka på vad som igentligen hade hänt idag och igårkväll. Fatta jag har varit i Harry Styles lägenhet.  

__________________________________________________________________________________________

Så, första kapitlet uppe. Jag hoppas ni gillar det. Kommentera vad du tycker. Destu fler kommentarer destu snabbare kommer nästa kapitel. :)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu byter jag bloggportal till blogg.se. Jag kommer självklart fortsätta på denna novellen där om jag har även kopierat in kapitel 1 och 2 där, som dom finns också där :)  Ni hittar den nya bloggen HÄÄR.   Vi ses på den nya bloggen :)   Kram...

Tidigare: När han stannade bilen Följde han mig fram till porten där min lägenhet var. ”Du Alice skulle jag kunna få ditt nummer?” Frågade han. Varför skulle Harry Styles från One Direction vilja ha mitt nummer? ”Ehh..visst om...